I sitt essay ”I det dubbla ljuset” skriver den svenske poeten og kunstneren Lennart Sjögren om denne diktsamlingen: ”Hanne Bramness’ egen röst tränger sig varsamt genom det almänna, inte som en påståelighet men som en närvaro där känslans omedelbara värme och en intellektuell distans balanserar varann. Et dubbelseende som förenar motsatserna och i den skapar en total närvaro.”

Boka inneholder både dikt og prosadikt, og er mer fortellende og meditativ enn tidligere verk. Forfatteren forsøker å fange inn sanselige reaksjoner på avgjørende konkrete hendelser, og antyder også bevegelsene bak det tilsynelatende.